Såg Debatt igår. Björn Ranelid möter Siewert Öholm. Kan det bli roligare TV? Ämnet var Englas begravning. 90% är mot en sändning av begravningen inom SVT. 79% av dom fyratusen män och kivnnor av folket som röstade på Debatts hemsida är också emot (igår när programmet sändes).
Jag tycker också det är väldigt märkligt. Förmodligen så gjorde Englas mamma en väldigt bra pitch som inte SVT ledningen kunde motstå:
Englas Mamma: "Jag tänker blankt kyrkogolv, Peter Settman som präst och kända gäster i kyrkbänkarna"
Per Yng: "Ah...jag vet inte Englas mamma om det är så lämpligt"
Englas Mamma: "Jaja, köper ni inte det här så går jag till TV4!".
Per Yng: "Shit, vi sänder! Vi sänder! Det kommer att bli bra".
Läs även andra bloggares åsikter om Engla, Englas begravning, SVT, Per Yng, Public Service, Media, Märkligt, Björn Ranelid, Siewert Öholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hmm, Den där debatten har jag helt missat och ändå så har själv bloggat om det. Det betyder kanske att jag är helt ute och resor ;o/
Mvh
Klantigt.com synonym
Ja, visst är det ruggigt. Det vore anständigt om alla de som misstycker nu avstår från att slå på dumburken i morgon. Låga tittarsiffror skulle bli en rättvis läxa för Svt närde nu exploaterar en chockad familj på detta bedrövliga vis.
I Sovjetstaten Absurdistan kan känslor förträngas effektivt till fördel för munläder och egenkärlek. En felprogrammeringsfråga när det sanna och friska kallas för sjukt och det sjuka presenteras som sanning.
Kultureliten och proffstyckarna gör nu sitt bästa för att tillsammans med sina följeslagare i fårskocken kasta skit på en sörjande mammas sista önskan. Detta sköljs i gammal proggvänsteranda ner av medelklass och intellektuell elit med lite rödvin och en tårdrypande Afzeliuslåt om plågor och elända på betryggande avstånd i Latinamerika eller på en annan kontinent där sorgen och våldet inte kommer för nära.
Men vänta nu, det har ju hänt nåt alldeles fruktansvärt hemskt utanför din dörr i konungariket Sverige. Vad hände när den officiella jakten på Englas öde kablades ut i TV:s annars mediokra programtablåer? Vi såg ett engagemang och gemensam undran över hur och varför. Det vaknade små minnen om att det inte alltid sett ut på det här sättet i Sverige. Det fanns en tid när vi kunde lite mer på varann, när vi tillsammans vågade ta beslut och förändra saker.
För en kort stund handlade inte TV-tittandet och tidningsläsandet endast om sport och dokusåpor. Plötsligt fanns det ett känslomässigt engagemang som tynat ut under de senaste 20 åren... ett kollektivt känslomedvetande som målmedvetet suddats ut av de som brukar kallas "marknaden" eller "makteliten"!
Nu sitter politiskt korrekta egenutsedda resencenter och ödslar tid på att kasta spott och spe på Englas minnesstund bara för att Sveriges Television valt att sända hennes begravning.
Men glömmer bort att det är en önskan från hennes allt i livet, mamman som gjort ett medvetet val i en av de svåraste stunder hon mött i livet.
Om det är någon som inte förstår vad jag menar med kollektivt känslomedvetande så är det detta som brukar få stenar att börja röra på sig och nationer att förändras. Det var faktiskt inte länge sedan det existerade även i Sverige. Då fanns det hopp och framtidstro.
Precis som det fanns hos Engla!
Lee Cropper
Skicka en kommentar