bob hund - då det begav sig

Jag har mina cd i böcker. Dom rymmer kanske 200 styck. En rolig grej som min 3-åring och jag brukar göra är att hon får välja skiva. Hon har inga fördomar om artisterna, däremot har hon redan tydliga färg- och formpreferenser.

Häromdagen pekade hon ut en skiva med Martin Kanns personliga formspråk. Jag varnade för att det kunde vara lite stökigt för henne. Nu snackar vi i.o.f.s. om en tjej vars favvolåt är Cobrastyle med Robyn. Efter att ha hört "Nu ska du dansa efter min pipa", eller pippa som hon sjöng lite många gånger (Thomas Öbergs Helsingborgsmål ställer till det) innan jag lärt henne sjunga rätt, så var hon fast. bob hund is the shit. Nu vill hon jämt höra "stökskivan".



Jag var ett stort bob hundfan under mitten av nittiotalet. Tillhör dom som romantiserar om spelningarna på KB och som är snobbig nog att säga att jag såg dom på Café Barbro när Thomas Öberg klättrade i en ljusrigg för första gången. Kanske. Eller gjorde han det i Stockholm eller i Helsingborg första gången? Ingen vet.

Vissa säger att Thomas snodde sin utlevande scenstil från Joakim Leksell i Dipper. Han var en buse på scenen också (nu som då är han Sveriges skönaste servitör och barman på ständiga innekrogen Tempo i Malmö), men möjligen inspirerade han Thomas litet. Jag vill dock tro Thomas Öberg uppfunnit sitt livejag alldeles själv. Som textförfattare har han också skrivit, eller under repetitionerna improviserat fram texten från brottstycken nedtecknade på små lappar, några av dom vackraste raderna jag vet:

Önskningar som slår in sker för sällan, det blir nånting mittemellan.

eller

Alla har en sida,
den blir aldrig bra på kort
huvet går att vrida,
ända bort till ogjort

För att nämna två exempel. Dessa hämtades från "Upp, upp, ner" och "En pratstund" från skivan "Omslag: Martin Kann" eller hette den "bob hund"? Kanten på albumet saknade titel och det är ju kanten som räknas. Eller? Ingen vet.

Hursomhelst. Jag har lyckats se bob hund från Malmö i söder till Piteå i norr. Nu är jag för gammal. Minns när Musikbyråns Magnus Broni sa att dom tappat det live varpå bandet replikerade med "Det har vi inte. Du har blivit äldre. Det har kommit nya 20-åringar som står längst fram. Vi suger deras blod istället".

Att lyssna på "Omslag: Martin Kann" (som inte innehåller "Nu ska du dansa efter min pipa" ska jag nämna så jag inte får någon kalenderbitare efter mig) är fortfarande en fröjd. Det var min favvoskiva under ganska många månader där nånstans 1995 eller 1996. När det var, det är det ingen som vet.