Igår var det lätt att åka bil till jobbet genom Stockholm bajsrusningstrafik. Tack vare Dilated Peoples skiva "The Platform". Den här skivan tyckte jag var så hård när den kom så att jag till och med vågade låna den till min tuffa kompis Anders Steen. Han mejlade efter tio minuter "Yi yao yao! Den måste jag bränna".
Nu känns plattan mera old school än då, men den gör sig fortfarande bäst på så hög volym i bilstereon att beatsen känns i bröstkorgen.
År 2000. Sedan dog hip hopen. Kan inte komma på en skiva jag tycker så här mycket om efter det. Ett bra steg in från Schyfferts 90-tal till 2000-talet, men sen sket det sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar