Min stand-up

Det här inlägget har med mig och min stand-up att göra. Om ingetdera intresserar dig kan du sluta läsa här. Och om du ändå läser fast ångrar dig, så kan du inte säga att jag inte varnade dig!

Jag har funderat lite fram och tillbaka och jag ska gigga nästa gång i oktober. Det är ingen stor sak egentligen med en månads uppehåll, men september brukar normalt sett vara ganska fullspäckat och då är suget som störst. Möjligen gästar jag Lobbyns valvaka, men annars tänkte jag lägga stand-upen i ide. Hur lång pausen blir beror lite på nedanstående:

Här är några faktorer som påverkat mig:

1) Vänner och familj. Den här sommaren har fått mig att förstå vad som är viktigt. Det har varit så mysigt att vara med bådera. Jag beskriver inte det mer än så.

2) Jag vill koncentrera mig på att göra bra infrån mig i mina regijobb och i mitt jobb med att utveckla humor-TV-program i Sverige. Det är VÄLDIGT intensivt just nu.

3) Jag saknar motivation. Har hållit på i 6 år. Alltid stått själv. Aldrig tillhört något gäng och aldrig fått en hjälpande hand. När man är omotiverad behöver man mer än någonsin stöd och någon som pushar för en. Ser ingen förändring där även om vissa utsträcka händer finns.

4) Jag är tydligen oerhört trevlig att se på och behaglig att lyssna till. Jag är duktig på att skriva mycket och nytt. Min potential att köra timslånga gigg är därmed stor. Jag tycker själv att jag har skitbra skämt och har haft stort självförtroende i min scenpersonlighet senaste året. Men uppenbarligen fattas något. Måste ta en paus för att grubbla lite över det.

Jag har bokat in mig på ett par gigg i oktober. Jag har några förfrågningar jag kommer att köra på. Men vi får se hur pass beständig den här pausen är. Tobias Persson och jag har lite planer, som inte är stand-up, men väl på scen så jag kanske bara behöver ruska om litet. Vi får se vad som händer senare i höst. Om det blir en liten eller evig paus.

Och tack för alla fina ord från alla som gillar min stand-up! Jag vet vilka ni är.