Lobbyn och dess viktighet

Idag hade Lobbyn sin smygpremiär på det lilla kulturhaket Klaver på Södermalm. 20 stycken kom och tittade i den lilla, lilla lokalen. Dom var väldigt välvilliga och annorlunda som ståuppublik betraktat.

Samtliga komiker i ordning Lasse Nilsen, Sara Andersson, jag, Karin Fagerlund och Agneta Wallin gjorde det utmärkt. Ingen föll ifrån och började köra skämt utan att dom var sprunga ur kvällens ämne "Politiken och jag". Jag hoppas att klubbvärdarna städar bort alla som i framtiden utnyttjar Lobbyn till att få scentid. På den klubben ska det vara specialskrivet.

Erik Löfmarck var som vanligt utmärkt som konferencier eller talman som det heter på Lobbyn. Expertkommentatorn en statsvetare från Södertörn som hette Peter funkade helt utmärkt. Peter var både kvick och intressant.

På den här klubben var det inte jobbigt med tystnad (håll i hatten, Cecilia Frode!!) eftersom det åtminstone var intressant om det inte var skratt. Konceptet var så tydligt, helt enkelt.

Nu till det viktiga. Jag tror Mårten Anderssons klubb RAW har förändrat svensk stand-up. Det är inte längre där man hittar den råaste humorn (det gör man på Malmen när Isak Janssons kompis Tomas står på scen), men RAW har flyttat fram gränserna och fått komiker att skriva material som dom aldrig skulle skrivit annars. Exempelvis hade Thomas Järvheden aldrig skrivit Fittalåten om inte RAW hade funnits. Den spelar han med framgång på alla Sveriges scener numera.

Jag hoppas Lobbyn kan få en liknande effekt på svensk stand-up. TV- och radiochefer kan ibland romanitisera över utländska satiriker som Colbert och Stewart, men blir väldigt ängsliga när det väl kommer till kritan att försöka vaska fram något. Det måste finnas en scen där sådan humor kan få växa sig stark och vips kommer vi ha fler komiker som kör en stand-up med lite mer...innehåll. Må Lobbyn växa sig till ett sådant fenomen.

Dom har för övrigt en ny lokal på gång, som kan tala för det.

Tack Agneta, Erik och Lasse för att ni gör det här!