tisdag 18 november 2008

Humorsveriges problem med kvinnor

Nu kommer ett inlägg i det rubricerade ämnet, eftersom jag är obekväm med det faktum att Morgonsoffan nämndes i DN:s faktaruta och sen är det en attack på den manliga maktstrukturen i humorsverige. Jag kommer dock skita i att berätta hur vi jobbar, eftersom det är hela humorbranschen det här handlar om.

Det kvinnliga inflytandet kommer inte komma över en dag. Men jag tror att Sveriges kvinnliga komiker har mycket bättre förutsättningar än på länge. Varför? Det handlar om identifikation. Tror ni det är bullshit, så kan ni ju förklara för mig varför svenska friidrottsdamerna är mycket bättre än herrarna, varför svenska golfdamer har oändligt många mer Majorsegrar i golf än manliga, varför kvinnliga aplina landslaget har större framgångar än det manliga? Förebilder är jätteviktigt.

Jag är just hemkommen från ståuppklubben Dum Spiro Spero som drivs av Linn Edlund. Dom nya namnen på roliga komiker (som är kvinnor) blir fler och fler för varje gång jag besöker en ståuppklubb. Ur huvudet kan jag direkt räkna upp: Emma Wessleus, Karin Adelsköld, Tulle, Freja Hallberg, Cecilia Ramstedt, Elina du Rietz, Jessica Karlén. HELA branschen bestod av tio kvinnor för något år sedan. Jag tror skillnaden är att det finns förebilder. Några få i Sverige och en mängd superstjärnor på andra sidan Atlanten. Därför vill fler kvinnor syssla med humor. Det är superbra.

Med identfikation och med en relevant samtidshistoria av kvinnlig humor (där Mia & Klara enligt mig skrev kapitel 1) kommer kvinnor också bli humornördar i större utsträckning och därmed även ha ett driv att jobba med humor bakom kameran.

Pionjärerna kommer att finnas framför kameran, det är vad jag tror. Men det skulle lätt kunna finnas två-tre Mia & Klara-liknande program till redan idag. Med det menar jag att det är upp till cheferna att ge folk chansen bara.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: