Två exempel ur veckans skörd:
Morgonsoffan fick "sämst"-rutan i Expressen. Program 7 var sämst under säsongen, men hur svårt är det att kalla ett sketchhumorprogram ojämnt. Säg ETT jämnt sketchhumorprogram.
Sen har jag glömt nämna "Himlen kan vänta" som jag tyckte var bra. Johan Croneman sågade det givetvis. SVT Syds programchef Emma Kronqvist hade kallat programmet modigt på förhand. Det gjorde att Croneman tittade på programmet med uppkavlade ärmar. Jag håller med om att Anne Lundberg inte tillför programmet någonting.
Dessutom syns en bra reporter aldrig. Vilket också är anledningen till att just Croneman hyllar SVT:s ABC. Dom reportrar som gärna gör onaturliga gåor istället för att bildsätta sina inslag hamnar strax på nyhetsdesken (alltså ståuppande arkivbildsreporter på Rapport).
Men förutom Annes medverkan tycker jag att Himlen kan vänta var bra. Det hade värme, det var känslosamt. Jag kan inte förstå varför bra program inte får lov att ha tittare. Det är väl jättebra att det sänds ett program om det svåraste som kan drabba en i livet.
Bara för att ett program formmässigt inte liknar en tradionell dokumentär så är det inte dåligt. Och är dokumentärfilmare så jävla bra hantverkare - egentligen? Hitta en dokumentärfilmare som vågar stryka sin voice over och bara låter synkarna och bilderna tala. DET, Johan Croneman, vore modigt. Jag tror jag har sett en sån dokumentär i hela mitt liv.
onsdag 12 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar