Under ett möte i juni pratade vi om att blåsa Göran Hägglund i Blåsningen. Jag ställde frågan: "fattar ni hur mycket arbete det här är?". Och samtidigt som jag ställde frågan visste jag vem som skulle få jobbet.
Man behöver sätta sig in i en hel del saker för att kunna genomföra en sån här sak. Statsrådens chaufförer sorterar under SÄPO och dom är inte helt enkla att lura bort ur handlingen. Deras schemaläggning läggs ut samma dag som bilen ska åka. Två hjältar måste plockas fram som hjälpte mig att genomföra idén: dels pressekreteraren Martin Kits för att han lät oss göra det, dels vår inspelningsledare Leo Hellman som gjorde "grejen". Ni får se vad "grejen" är, men jag tror ni blir överraskade. Under studioinspelningen av Blåsningen lär Erik & Mackan sagt "undra hur dom tänkte, utsätta en minister för det här".
Intressant i sammanhanget också att det inte riktigt håller för mer än kanske nån minuts TV. Något som planerats i tre månader alltså.
Sen har jag inte sett studiodelen och dom kör tydligen något spår där den 15 år gamla Alf Svensson-blåsningen plockas med på något sätt. Låter inte så lovande. Jag får kolla ikväll helt enkelt. Jag vill mest friskriva mig från det.
Efter att själva blåsningen spelades in tyckte Hägglund det var kul och vi kom till att prata om hans medverkan i Morgonsoffan också. Han fick mycket ryggdunkar samtidigt som många inte förstod vad det var (alltså ett humorprogram).
Att ha med politiker i TV är så klart något vi humorarbetare måste fråga om. Pressekreterarna säger då något i stil med att det är en balansgång att båda ansvara för cancer och vara med i underhållningsprogram i TV. Det håller jag med om, men det är faktiskt upp till dom själva att avgöra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar