Temat för dagen på många sätt.
Orkar inte blogga så värst. Vill tacka D, J, M och P för deras stöd idag. Man kan jobba sig ända in i förnekelse, men det tog stopp i helgen. Jag är ledsen och måste träffa min mamma så ofta jag kan. Allt som gör mig bra har jag tack vare henne.
Var nere vid havet en sväng nu på kvällen. Det är det bästa. Se klipporna och tänka att allt det där har funnits i en evighet. Man är så liten och är här en så kort tid. Man måste vara bestämd med vad man vill. Tänk att det måste vara såhär öppet in till ens känslor för att man ska förstå det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du skriver vad alla känner.
Skicka en kommentar