SVT vann allt igår på ökenvandringen till gala som sändes i just SVT. Rikard gjorde det bra. Mia & Klaras inslag var bra, men hur i helvete misslyckas man med att få in galan på 1,5 timmar? Säkert tablåtekniskt från SVT, men lite flexbilitet kanske?
Nåja, förutom Carina Berg (som mycket rättvist vann årets kvinnliga) vanns alltså samtliga priser av SVT-produktioner-/profiler. Det blev nästan pinsamt även om det oftast var välförtjänt. Blev särskilt glad åt Mia & Klara (årets humorprogram) och Himlen kan vänta (Årets dokumentärprogram). Gratulerade dom inblandade till dessa två priser på festen efteråt.
Vad kan TV3, TV4 och Kanal 5 lära sig av att SVT gör bäst program? Om man är överens på redaktionen och det man är överens om sänds i rutan blir det oftast ganska bra TV.
Formatbiblar och projektledare på kommersiella kanaler jobbar för det motsatta. Låt redaktionerna och magen göra jobbet. Inte ängsligheten. Ska vi tumma på det?
En annan grej:
När man såg sammanfattningen av hederspristagaren Robert Aschbergs karriär tänkte jag på att det inte finns några riktiga personligheter bland dagens programledare. Alla har fast blick, levererar manusskämt med ett rakt (ej snett) leende och säger vad som händer efter pausen. Tror folk vill se drag. Den unge, rökande Aschberg tog oss med storm. Vem blir nästa Aschberg?
Festen då?
Där var allt som vanligt: mycket skvaller med TV-folk i all rang, shotrace initierat av David Batra och Mr. Brontén i blå kostym. Hade skitkul! Tack alla underbara kollegor.
Och till Måns Möller: jag vill inget hellre än att Cirkus Möller ska bli bra. Programmet bär ditt namn, så se till att DU blir nöjd! Det var mitt budskap. Sen tappade jag en öl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar