I en tid då "Parental advisory"-etiketterna trängdes i skivdiskarna släppte A tribe called quest sitt femte album. Det mycket underskattade The Love movement.
Ett vackert vitt konvolut och en jazzigare sida visades av gruppen. Starten på albumet är fantastisk. 4 låtar in var jag helt såld: en av dom bästa inledningarna på ett hiphop album vid sidan av Public Enemys "Apocalypse '91 the enemy strikes black" och Jurassic 5s "LP" (som för övrigt är dom bästa 37 minuter album som hiphopvärlden presterat).
I inledningen finns bland annat den stora hiten från The Love movement "Find a way". En helt okej låt, minns musikvideon där Q-tip åker nercabbad amerikanare.
Kritiker menar att The love movement är ett mellanalbum, som blir för monotont i sin strävan efter mjuka beats. Jag skulle istället säga att det är det som gör albumet till ett verkligt ALBUM. Gästspelen från Redman och Busta Rhymes gör det också värt det.
1998 var året och man hängde fortfarande med i musikvärlden.
Jag brukar säga att hip hopen dog år 2000, men egentligen har jag bara blivit gammal och slutat hänga med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar