Lite sent, men jag har inte pallat skriva om det än bara:
I Paris förorter för fyra år sedan skedde det, för ett par år sedan i Rosengård och nu i Gottsunda. Bilar brinner. Ungdomen revolterar.
Nyligen svarade regeringen, på en direkt fråga angående Gottsunda, att åtgärden ska vara fler poliser och fängelseplatser. Tänk precis det som ungdomar alltid önskat sig! Inte att bli sedda, inte ha nåt som helst hopp om framtiden eller att ha något att göra. Och med att ha något att göra menas då att få ett knä i ryggen och bli kallad för "kreativa namn".
Både i Paris och i Herrgården (som är det mest drabbade området i Rosengård) har en markant ökning av polisinsatsen lett till att det blivit lugnare. Knappast en överrasknng. Men är det så samhället ska jobba?
Jag hörde via min fru om någon som fick sin bil uppbränd i Uppsala. Hon undrade inte varför polisen inte var där eller vem som hade gjort det: hon undrade vad föräldrarna höll på med?
Så borde vår regering också tänka. Kosmetikan kan möjligen dölja emetikan, men vem har sagt att illamåendet har försvunnit? Ibland måste man om man leder ett land fråga "varför"? Det tycker jag är ett krav.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar