Tre katastrofer har hittills inträffat under helgen:
Katastrof 1. Det spel Tottenham presterade mot Manchester United idag. Ska Luka Modrics frånvaro betyda så mycket?
Katastrof 2. Beslutet att sända Kändisdjungeln. Det här programmet är så öppet mål att såga, så jag behöver knappt förklara. Så totalt och helt ointressant. Sen dom tre magiska katastrofingredienserna: kändisar, Tilde de Paula och "SMS:a till 72400".
Snygga helikopterbilder dock.
(David Hellenius tycker jag mest synd om. Han måste liksom ta jobbet som "tv4-profil". Han raljerade över Kändisdjungeln på ett så skönt sätt i morgonradio förra veckan att han kommer undan allt spott och spe från mig).
Katastrof 3. Här är ditt liv. Jag gillar verkligen Ingvar Oldsberg och har alltid gjort (kanske för att han är lite lik min pappa). Men herre gud vilken dålig intervjuare han var! Ingen känsla för samtalet överhuvudtaget. Dom mest uppenbara följdfrågor som fanns missade han: man var ju tvungen att snacka om nästa ämne! Ingen linje.
Sen parallellreferatet av det engelska samtalet i slutet av programmet. Pinsamt!
Det här programmet skulle vilat i frid i åttiotalet. Tyvärr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag såg inte "här är ditt liv", men det smärtar verkligen om det stämmer det du skriver. Trots att jag var i yngsta laget när det begav sig, följde jag slaviskt "här är ditt liv". Programmet hade förmågan att lyfta fram rätt så okända personer och göra dem intressanta. Jag satt som klistrad framför programmet om Aina Cederblad, och kan fortfarande citera långa stycken ur programmet om Sven Stolpe (kanske inte, men ändå..).
Att inleda med Mikael Persbrantd som:
1. Inte kan föra ett samtal om han inte är i roll.
2. Inte har levt tillräckligt länge för att det ska hålla för ett "här är ditt liv"
3. Redan är så genomlyst att det inte finns något nytt att upptäcka.
..är ett typ av kardinalsfel som begås i parti och minut när det handlar om nöjesprodukton i dag:
Man väljer gäster som ska göra det publika jobbet själva och skiter i det redaktionella.
Lasse Holmqvist var ett geni på att hålla samtal igång. Men det var en konst han hade utvecklat och finslipat ända sen tidigt 50-tal. Att sätta Ingvar Oldsberg på hans plats, är på gränsen till taskigt.
Kändisdjungeln är ett skämt. Min son Alex vägrar tro att det är Pippi som sitter där svettas.
Tottenham skiter jag i. Mitt hjärta är gulsvart och slår dubbelslag när det färdas över kommungränsen till solna.
Skicka en kommentar