Jag såg Pusher (1996) igår på TV8. En film jag inte hade sett innan. Den då 26-årige Nicolas Winding Refn stod för manus och regi och det blev hans genombrott. Jag tycker filmen var fantastiskt bra i sin stämning. I en halvtimme är det ganska skönt att vara inne på brottets bana, men sen går det åt helvete. Så klart. Filmens stora förtjänst, enligt mig, är skildringen av de totalt känslomässigt avstängda människorna i den undre världen. Tomhet i blicken. Ingen empati. Väldigt bra.
Känns väl förmätet och säga "se den" om en 13 år gammal film, men den var bra.
Hörs igen. Det finns mer att skriva om efter klämdagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar