Låt mig bara backa Odell-bandet lite också. Jag kan ju inte förutsätta att ni följer mina och Bo Danerius twitterdiskussioner.
Anledningen till att jag kallar Anna Odells konstverk för...namn är inte min huvudinvändning. Jag har inte sett verket. Jag har ingen aning.Mitt fokus ligger egentligen på medierna och nyhetsvärderingen.
För mig är det DN och andra mediers nyhetsvärdering som är konstig. Första vändan det skrevs om det i tidningarna kunde dom ägnat sig åt att fråga om hennes motiv. Hon sa åt tidningarna att vänta till 8 maj, vilket dom snällt gjorde. En vettig redaktör på en nyhetsredaktion (fyll i namnet Eva Kanger om ni vill) hade naturligvis aldrig väntat. "Nyheten är nu, nu får du vara så god och prata". Den 8 maj hade den vettiga redaktören inte skrivit/spelat in en rad/ruta om det.
Om medierna skött sin uppgift kunde diskussionen istället handlat om, som knappast är avsikten med Odells verk, demonteringen av psykvården för 15 år sen. Hon kan påstå att det handlar om det, men det handlar nog om henne själv, vilket som jag skrev nedan, det måste få lov att göra inom konsten, särksilt på Konstfack. Mig intresserar det inte, men kanske andra.
Ibland, särksilt när det gäller konst, är det så svårt att tänka som vanligt för medierna. Som vanligt som i "enligt nyhetskriterierna som vi lärde oss på termin ett på journalisthögskolan".
Dessa enkla kritierier livnär sig för övrigt en hel bransch (just det, PR-konsulter) på att "lära ut" för dyra pengar till näringslivet.
Men precis som konstnärer är bäst på att söka bidrag så är dom också bäst på att leka med medierna. Ur den aspekten ser jag Anna Odell som mycket lovande!
PS.
För övrigt tycker jag ni ska titta på lite Ann-Sofi Sidén-verk när vi nu snackar hjärnskrynklare och konst i samma meningar. Klass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När uppmärksamheten i media väl är ett faktum är det svårt att skilja mellan mediarapportering och konstverk. Det är lätt att förutsätta att mediabevakningen är en del av verket. Självklart bör Anna Odell ha räknat med risken att uppmärksamheten kring verket skulle bli som den blev. Men jag tror inte att hon strategiskt lekte med medierna, som du anklagar henne för. Min poäng med min förra kommentar är att jag kan se en mer näraliggande och angelägen bevekelsegrund till att hon gjorde det hon gjorde.
Vi har läst samma DN-artikel, och du kommer fram till att verket handlar om Anna Odell själv, medan jag kommer till slutsatsen att Anna med sitt verk vill framhäva bristerna inom psykvården.
Nu återstår bara att vi säger "men du har jag inte sett utställningen -nej, men det har inte du heller" i all evighet.
Jag anklagar bara Anna Odell för att vara ointressant. Och medierna för att skriva om det som är ointressant.
Skicka en kommentar