Skillnad mellan resultat och prestation på Kalmar Nation

Klockan sju slängde jag mig i en taxi för att hinna med 19.11-tåget till Uppsala. Då hade jag lämnat mina barn, trötta och ledsna, hemma hos en kompis på Dalagatan i väntan på att min fru skulle komma hem från jobbet på nyheterna. (på Uppsalatåget var jag dock lyckligt ovetande om att min äldsta dotter sedan sprang in i en hylla och att familjen, exkl. pappa då, tillbringade resten av kvällen på närliggande Astrid Lindgrens barnsjukhus).

Kom till Standup Downstairs fyra minuter innan showtime. Jag måste vanka av och an en stund innan gigg. Blev för stressigt igår och det ledde nog till att jag har känslan jag har om gårdagens insats.

Ibland hör man folk, främst fotbollstränare tror jag, skilja mellan resultat och prestation. Igår var jag nöjd med resultatet: folk skrattade åt allt jag sa, men missnöjd med prestationen. Det var inte alls som jag hade tänkt mig och jag kan så mycket bättre. Missade ingången till mitt nyskrivna material, eftersom jag försökte vara lite "här och nu" och hänga på Fredrik T Olssons material om barn. Så det blev gamla skämt huller om buller. Det gjorde att dispositionen blev dålig och det blev lite slagsida åt grovt material. Hade jag följt planen hade gigget blivit bättre balanserat. Inledde med Deoapan och Gravid i pungen och kände att jag kommer riva det här stället. Sen släppte jag sargen så mycket att jag tappade kollen. Nä, revanschsugen!

I övrigt kan man säga att Standup Downstairs är allt man kan önska sig av en ståuppklubb. Ett fantastiskt mottagande från värdarna (tack Viktor, Erik etc!) och en publik som verkligen är med på noterna. Helt klart en av Sveriges absoluta toppklubbar! Kul.

Förutom mig var det Fredrik T Olsson och Agneta Wallin i första akten som båda var kul och Tobias Persson headline:ade i andra. Ett tag sen jag såg Tobbe och jag gillade hans nya rutiner om mäklare och Stevie Wonder. Hur han var? Han blev inklappad.